Virakota, Mecca och Klagomuren i Jerusalem.

Virakota, Jerusalem, Mekka, Rom 

Samma problem – rätten till historiska kultplatser. 

Men till försvar för Virakota finns ingen världsmakt – ännu en variant på ursprungsbefolkningars sköra tillvaro.  Virakota är de mexikanska wixárica (huichol) indianernas delvis mytiskt beskrivna tidigare hemland. I indianernas ritualer ingår årliga pilgrimsvandringar till området vid staden Real de Catorce, fyrtio svenska mil österut, räknat från deras nuvarande boplatser i västra Mexikos mest svårtillgängliga bergstrakter. Resan företogs tidigare till fots, under en månadslång, strapatsrik vandring. Vilket säger något om den betydelse färden har för stammens kulturella identitet. Numera använder man sig av bussar, delvis som en eftergift för nutida teknologi, men också därför att landskapet på vägen blivit allt svårframkomligare för fotvandrare – det har 4r förändrats radikalt genom vägbyggen, industriföretag, inhägnade rancher etc.

Behovet av förbindelsen med ursprunget är dock lika absolut som tidigare. Men nu har det tillkommit ännu en industriell verksamhet som kan bli slutet för wixáricas speciella kultur. Det centrala utflyktsmålet, Virakota och Cerro Quemado, ”Brända Berget”, vid staden Real de Catorce hotas med förstöring. På berget finns en ring markerad med stenar där man tände farfar eld vid pilgrimernas ankomst. Platsen kallades de gamlas gård. Där har eldar tänts i oktober och november varje år under de århundraden wixárica vandrat till platsen. I ritualer ingår sånger om att man kommit för att ära förfäderna som befinner sig på en plats där de i motsats till wixáricas jordeliv lever för evigt. Man sjunger om glädjen i att lära, söka kunskap, för att bli delaktiga av wixáricas myter och historia. Tackar farfar eld för att han beskyddat resan, överlämnar önskningar till elden i form av tecken på pilar, och som gåvor skålar med majs, kex, choklad. Efter ankomstceremonin genomförs ritualer som genom ”återvändande till hemlandets livmoder” leder till återfödande som ”riktiga wixárica”.

Gruvbrytning förstör möjligheten till denna kulturskapande upplevelse genom fysisk verksamhet och den förändring av platsens speciella känsla detta innebär. Mer förödande än om kyrkan hos en djupt troende kristen församling skulle jämnas med marken och ersättas av gruvhål med tillhörande byggnationer. En kyrka kan uppföras på annan plats – men wixáricas Cerro Quemado är unikt och oersättligt.  Som kultplats är Virakota en parallell till Klagomuren i Jerusalem, Kaba i Mekka, Peterskyrkan i Rom och lika väsentlig, men med mindre makt till försvar.

Projektet medför också förödande negativa konsekvenser för områdets permanent boende som omfattar sexton befolkningscentra, vars invånare tillsammans med wixárica nu försöker stoppa det. Om brytning startas blir det en modernare variant av 1700-talets spanska exploatering av platsens silverfyndigheter, som gjorde Real de Catorce till en av Spaniens rikaste kolonistäder. Men informationssamhället har gett ursprungsbefolkningar andra möjligheter till uppmärksamhet för sin sak och det ska bli intressant att följa ännu en uppgörelse mellan rätt till ett områdes kulturella betydelse och kortsiktig ekonomisk verksamhet. Vad som kan tala för wixárica är folkgruppens centrala betydelse i Mexikos historiska utveckling, och kopplat till detta turistnäringen som är beroende av attraktionskraften hos landets mångfacetterande indiankulturer.

John Hedberg                                          http://www.johnhedberg-exit.se

 

 

Läs mer om gruvbrytningen i Virakota

 

(P.S. I fotoboken och essäsamlingen finns utförliga beskrivningar av Virakota etc. )

Etiketter: ,