Paradisets barnbarn.

Paradisets barnbarn.

”För fyrtio år sedan, i maj 1970, träffade John Hedberg för första gången på wixárica indianerna, något som han berättat om i ”Kulturens Värld”. Under åtta studieresor har han bevittnat förvandlingen från en fungerande och människovänlig kultur, en livsform som fungerat under tusentals år, till stammens kulturella upplösning med en teknologisk ”civilisation”. Denna gradvisa men relativt snabba förändring redovisas i två volymer med titeln ”Paradisets barnbarn”. Den första är en textbok med undertiteln ”Lärdomar genom wixárica- indianerna i Mexiko 1970-2001, och den andra ett bildverk med rubriken ”Bilder från en döende, 1970-2001”.

Wixárica indianerna levde på samlande och jakt, men som senare tvingades till ett primitivt jordbruk, framför allt svedjebruk. Textboken ger en djup och spännande inblick i indianernas seder, bruk och föreställningsvärld. Till att börja med gör Hedberg upp med den vanliga fördomen att primitiva folk har mängder med gudar. Gudsbegreppet är ett kristet påfund och indianernas föreställningsvärld har inget att göra med detta. I stället känner de sig som ett med naturen där alla betraktas som släkt: Storebror hjort, Moder majs, Fader sol eller Farfar eld. I fortsättningen går han djupare och djupare in i läkekonst och andra aspekter på vardagsliv och helgfirande. Resultatet blir en fascinerande djupdykning i ett helt annorlunda sätt att leva och se på livet, något som kan bli en djupsinnig tankeställare för var och en.

Bildboken gör denna främmande kultur än mer levande med hundratals utsökta fotografier av landskap, byinteriörer och närbilder av människor och föremål i deras verklighet. Det är med bitterhet författaren konstaterar att denna kultur är försvinnande, rent av döende. Men vi måste vara tacksamma att John Hedbergs grundliga forskning och redovisning gör det möjligt för oss och kommande generationer att få en inträngande och levande bild av en kultur som skattat åt förgängelsen.” Göran Hassler, Kulturens värld